1824-1898 French Pierre Puvis de Chavannes Art Galleries Born in Lyons on Dec. 14, 1824, Pierre Puvis de Chavannes belonged to the generation of Gustave Courbet and ??douard Manet, and he was fully aware of their revolutionary achievements. Nevertheless, he was drawn to a more traditional and conservative style. From his first involvement with art, which began after a trip to Italy and which interrupted his intention to follow the engineering profession that his father practiced, Puvis pursued his career within the scope of academic classicism and the Salon. Even in this chosen arena, however, he was rejected, particularly during the 1850s. But he gradually won acceptance. By the 1880s he was an established figure in the Salons, and by the 1890s he was their acknowledged master. In both personal and artistic ways Puvis career was closely linked with the avant-grade. In the years of his growing public recognition, when he began to serve on Salon juries, he was consistently sympathetic to the work of younger, more radical artists. Later, as president of the Societe Nationale des Beaux-Arts - the new Salon, as it was called - he was able to exert even more of a liberalizing influence on the important annual exhibitions. Puvis sympathy to new and radical artistic directions was reflected in his own painting. Superficially he was a classicist, but his personal interpretation of that style was unconventional. His subject matter - religious themes, allegories, mythologies, and historical events - was clearly in keeping with the academic tradition. But his style eclipsed his outdated subjects: he characteristically worked with broad, simple compositions, and he resisted the dry photographic realism which had begun to typify academic painting about the end of the century. In addition, the space and figures in his paintings inclined toward flatness, calling attention to the surface on which the images were depicted. These qualities gave his work a modern, abstract look and distinguished it from the sterile tradition to which it might otherwise have been linked. Along with their modern, formal properties, Puvis paintings exhibited a serene and poetic range of feeling. His figures frequently seem to be wrapped in an aura of ritualistic mystery, as though they belong in a private world of dreams or visions. Yet these feelings invariably seem fresh and sincere. This combination of form and feeling deeply appealed to certain avant-garde artists of the 1880s and 1890s. Although Puvis claimed he was neither radical nor revolutionary, he was admired by the symbolist poets, writers, and painters - including Paul Gauguin and Maurice Denis - and he influenced the neoimpressionist painter Georges Seurat. During his mature career Puvis executed many mural paintings. In Paris he did the Life of St. Genevieve (1874-1878) in the Panth??on and Science, Art, and Letters (1880s) in the Sorbonne. In Lyons he executed the Sacred Grove, the Antique Vision, and Christian Inspiration (1880s) in the Mus??e des Beaux-Arts. He painted Pastoral Poetry (1895-1898) in the Boston Public Library. These commissions reflect the high esteem with which Puvis was regarded during his own lifetime. Among his most celebrated oil paintings are Hope (1872) and the Poor Fisherman (1881). He died in Paris on Oct. 10, 1898.  Related Paintings of Pierre Puvis de Chavannes :. | Musee de Picardie. cliche H.Maertens | The beheading of John the Baptist. | The Poor Fisherman | den fattige fiskaren | Young Girls on the Edge of the Sea |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Jan ten Compe
painted view of the Town Hall in 18th century
david farquharson,r.a.,a.r.s.a.,r.s.w
1840-1907